Jag tror hon hette izabella...
Va hette hon nu igen?
Jag kom idag in på en het debatt som jag hittade på nätet för att jag letade efter olika artiklar om journalistik. Vad handlade debatten om? Landets instabila förhållande med Saudiarabien? Mode? De ökade flygkrascherna det senaste halvåret? Nej, folk hade lagt viktiga syreatomer och cellförnyelse på fingertopparna för att (hetsigt och nedlåtande!) debattera om det korrekta uttrycket är ” dra alla över en kam” eller ”en kant”.
Jag tror inte jag är den första som tycker (eller önskar) att jag föddes in i ett annat årtionde, en viktigare generation där man hade för lite tid och bättre saker att fylla den med. Även om jag passar perfekt in i dagens ungdom med för mycket modern teknologi i ,blandat med för mycket tid på, händerna. Förstås beror det mycket på hur man tolkar ordet ungdom. Fråga inte min mamma om du inte vill ha till svar att jag vid min ålder borde ha tre barn och minst en oxe.
Men en sak tror jag inte jag delar med många; jag oroar mig (nästan) varje dag att jag inte kommer uppnå något betydelsefullt eller lämna något spår efter mig så att framtidens ungdomar kanske kan se mitt namn någonstans och någon tänker: jamen hon då? innan de transporterar sig själva till skolan (ja, jag har stora förväntningar på framtiden). En dröm är att bli en inspiration för någon. Om än så liten, kanske man vågar ta sitt ägg med sin lilla idé inuti och kläcka den över världens värmeplatta påsatt på högsta värme pga av något man läste av Izabella. Tänk att bli nämnd av någon som inte känner mig i framtiden.
”Hon, den där…..em .... Aa iallafall, hon !! Hon sa !!”
